Av og til føler jeg litt barnslig glede over å ha en slik valp som Noomi. Og lurer av og til på når oppdretter kommer til å si at jeg ikke trenger å oppdatere om alle små ting som skjer. 😛

Det er befriende enkelt å ha en slik valp som Noomi, selv om hun av og til tester tålmodigheten min. Men det er sånn det skal være å ha en valp egentlig.

Å vente på Noomi fra jeg satte meg på valpeliste til jeg var og hentet henne, føltes ut som en evighet. Men nå som jeg har sett hva jeg har fått, veit jeg at jeg hadde ventet enda lengre på henne også. Akkurat nå føles hun rett og slett ut som drømmehunden min. Både utseende og mentalt. Jeg hadde jo satt meg åpen på kjønn til dette kullet, enda jeg ønsket aller helst tispe. Og flere mente det var dumt gjort av meg, og at jeg burde heller lete etter en tispe i et annet kull. Men for meg virket slik at dette kullet var så rett for meg, at kjønn faktisk ble ubetydelig. Nå fikk jeg jo min grå tispe som jeg hadde drømt om uansett da, så det var nok bare meningen… Antakelig er man litt forskjellig der. For noen er nok å få en valp det viktigste, men for andre så er det kombinasjonen som er viktigst. Og for meg var det valp av Allti og Säpo som stod høyest på ønskelisten.

Men akkurat nå er det deilig med slike barnslige gleder, når man også går og bekymrer seg.

Er litt bekymret for beinet til Vida. Jeg synes ikke at det har skjedd så mye forbedring på en uke, så jeg har bestilt time hos en ortoped nå for å ta røntgen. Bare for å være på den sikre siden at det ikke er noe fysisk galt med kneet hennes. Lurer på om jeg skal be de ta hele ryggen hennes i samme slengen, så vi kan utelukke at det er noe der som gjør at hun har feilbelastet kneet. Jeg gruer meg veldig… Men jeg kjenner at jeg må gjøre det for å få ro i sjela… Forhåpentligvis finner vi ingenting. Men gjør vi det, så får man bare ta tingene etter hvert.

2 Responses to “Barnslig glede og bekymringer”

  1. Ingrid Says:

    Jag vet precis hur du känner vad gäller Noomi. Jag hade ju lyckan att få kombinera min drömkombination när jag satte i hop A-kullen. Jag ville ha mycket fart men en hund som kunde hålla käften. Jag anser att ljudet är det största problemet vad gäller egenskaper som vi har på schäfern. Jag fick exakt vad jag ville ha och är fortfarande barnsligt lycklig över att äga min hund.

    Roligt, på gränsen till intressant att det finns folk som inte tyckte att du skulle ta en valp efter Nordiska Mästaren i rapport – en av de mest krävande grenar man kan tänka sig och jag pratar då inte enbart fysiskt. Klart att Säpo är relativt omeriterad, men antingen litar man på uppfödarens omdöme eller också gör man det inte. Jag har träffat många schäfrar under de 30 år som jag tävlat. Jag har träffat många schäfrar med fart också. Men alltför många saknar förmågan att lägga energin på rätt saker och använder den till onödiga saker såsom t ex att skrika av upphetsning i stället för att vara tysta, mobilisera kraften och använda musklerna:-).

    Bra att du tycker om din hund. Det är faktiskt en förutsättning för att lyckas.

  2. Mikkel Says:

    Jeg skjønte ikke helt tankegangen selv. For meg var en hannhund av drømmekombinasjonen min et bedre valg enn en tispe fra en kombinasjon jeg kanskje ikke ville like like godt… Det er ikke ofte man finner kull man føler man bare MÅ ha valp fra. 😛

Leave a Reply